jag är så himla besviken på mig själv. att jag väljer att skjuta upp saker så pass mycket att jag inte hinner göra klart det jag måste ha gjort. jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. om två timmar ska min tenta vara klar. trots att jag kommit långt har lika mycket kvar. jag vill inte få ett u. men jag vet att jag inte har tillräckligt mycket kött på benen för att klara detta.

fan ta mig.

kanske lika äkta som den sommaren.

när vi ses så river du alla murar jag byggt upp för att skydda mitt hjärta från att bli krossat. då känns det som jag aldrig lämnat dig. då är vi fortfarande femton år gamla och nykära. utförskande och omedvetna om att runt om kring oss. då och endast då känner jag exakt de känslorna som bubblade i mig för sex år sedan. kanske för att din närhet är så äkta. exakt lika äkta som den sommaren där du var den jag älskade mest på jorden.

men vad vet jag om ensamhet?

jag känner mig förälskad utan att vara kär, och ledsen utan att ha någonting att gråta för. jag känner mig tom när jag har så mycket att vara full för. och så känner jag mig ensam fast jag är omringad med folk. fast mest så känner jag mig glad, otroligt lycklig för att jag mår så bra som jag gör, har så bra vänner som jag har, och för att min familj är den bästa man kan ha.

ikväll sover jag i min lägenhet själv för första gången. jag gillar det.

har aldrig vågat förklara.

mitt rum är tomt. det känns konstigt. och bra. känslorna är blandade. jag tror att jag kommer känna mig ännu mer ensam när jag bor själv. och jag kommer sakna allt här hemma. det vet jag.

mina känslor för dig, dom kommer alltid att bevaras.

första steget mot livet som vuxen.

känslan av panik i magen och i bröstet. att släppa taget och tänja sina gränser. jag faller utan skyddsnät, men jag har själv valt att ta steget ut för klippan. jag ska själv klättra upp och hålla mig fast. för jag vet att jag klarar det. första steget mot livet som vuxen. nu flyttar jag snart hemifrån.

kärlek vid sista ögonkastet

jag faller lika lätt för dig, som löven faller för höstvinden i oktober. utan att du ber mig är jag tillbaka på ruta noll. jag har inte kraften att stå emot dig. jag vill inte ha kraften att stå emot dig. att ha dig lite, eller att inte ha dig? jag väljer att ha dig lite varje gång. varenda gång.

ibland så.

egentligen så saknar jag inte dig. jag saknar någon. för egentligen tycker jag att du beter dig som ett as. både mot mig och mot din flickvän. och egentligen så är det inte dina kyssar jag saknar, utan någons kyssar. och någons närhet. att det skulle vara dig jag saknade känns nästan lite komiskt nu. dels eftersom jag aldrig haft dig, och dels eftersom jag aldrig kommer få dig. så enkelt är det.

väntar på känslan.

i hate that place, but I go there to see you.

jag hatar vad du gör med mig, mot mig. och jag älskar det. jag älskar att det är mig du kontaktar. jag älskar att du vill träffa mig fast du träffar henne. och jag hatar det. hatar att hon får ha dig så att alla andra ser det. och jag inte får ha dig alls. och de få stunder jag får ha dig är hemliga. jag hatar det. och älskar det. älskar att jag iallafall får ha dig lite. ibland.

fan ta dig. och fan ta mig.

att ha dig lite räcker inte.

och så detdär hugget i magen, när jag ser bilder på där du kysser någon som inte är jag. och glädjensuset precis där hjärtat sitter när du hör av dig och frågar om vi ska ses. jag går emot mina principer, för att det är du. jag vet att du är upptagen, men ändå så hittar jag migsjälv i din säng, med dina läppar på min hals. ibland kan jag hata dig för att du inte låter mig visa dig hur mycket jag tycker om dig. visa dig hur bra jag är på att älska dig. visa dig hur bra vi hade varit tillsammans. att ha dig lite räcker inte, men jag tar det jag får. även om det innebär stulna stunder och förlorade ögonblick. lånade kyssar och hemligheter. jag tar det jag får.

bara för att det är du.

att ha dig lite räcker aldrig.

ibland saknar jag dig så att hjärtat nästan krampar i bröstet på mig. då är allt jag kan tänka på dina läppar på min hals och dina händer mot min hud. och fast jag aldrig haft dig på riktigt, så tror jag att jag haft dig. lite iallafall. och det räcker inte. du får mig att sluta andas. du får mitt hjärta att hoppa över ett slag och slå ett slag snabbare på samma stund. du får mina knän att skaka och mina läppar att darra. bara genom att finnas nära mig. att ha dig lite räcker inte. att ha dig lite räcker aldrig.

ingen kommer någonsin vara lika bra som du är. för mig.

i want the same thing.

känslan av tomhet är så påtryckande nuförtiden. det känns som om jag inte får luft på insidan, som om klumpen i halsen aldrig vill försvinna. jag ställer upp på saker som inte är jag, bara för att det är du som ber mig. jag tänker att känslan av tomhet kanske ska försvinna, eller iallafall bli mindre. men när jag tänker på tomheten så finns den där. hela tiden. den vill inte försvinna och jag är inte säker på att jag vill hitta orsaken till varför den finns där. jag tänker att innerst inne borde jag veta varför hålet i magen blir större för varje dag, varför jag känner mig ensam fast jag aldrig är själv. innerst inne vet jag nog. innerst ute vill jag inte veta. jag låter det vara. tills vidare.

varje gång du möter min blick vet jag vem jag är.

är jag så svår att älska?

sorgsna sånger gör mig sorgsen. tankar på gamla ragg gör mig sorgsen. jag frågar mig själv om och om igen: är jag så svår att älska? så svår att tycka om och falla för?

caribbean blue

och om jag inte bryr mig, varför gör det då så satans ont? om jag inte bryr mig, varför tänker jag på dig ibland? varför vill jag veta när jag vet att det kommer göra ont? varför känns det som om jag bara vill gråta när jag är glad? varför är jag glad om jag bara vill gråta?

det här med känslor är svårt. jag har svårt att veta vilken känsla som passar. vilken som ska passa. avundsjuka, för att du valde henne och inte mig? ilska, för att du behandlade mig som du gjorde? ledsamhet, för att jag står ensam och ni är fina tillsammans?

allt är ett virrvarr. och jag kan inte separera det jag känner.

i find you

jag vill för mycket. du vill för lite.
det blir jobbigt i slutändan kan jag lova.

jag vill inte att du ska göra mig knäsvag. jag vill inte behöva ligga vaken hela nätterna igenom för att jag tänker på dig. jag vill inte vara den du hör av dig till när du vill leka av dig. jag vill att du hör av dig till mig alltid. jag vill att du ser mig.

tack vare dig.

lika nere som jag kände mig innan, lika glad känner jag mig nu. för jag vet att jag har vunnit. även om jag förlorade dig så vann jag i det långa loppet. och du anar inte hur bra det känns att äntligen ha insett det. du har satt dig i en sist du inte kan ta dig ur, och jag hoppas du är nöjd med valet.

tack vare dig vågar jag.

and I’m terrified but I’m not leaving

och bara sådär poff så stormar alla känslor upp i magen igen. fan, fan, fan. detta suger så hårt. mest eftersom att jag vet att det inte ska vara såhär. nej, om jag fick bestämma hade allt varit så himla annorlunda. inte såhär nej. inte på långa vägar. nej, inte alls..

it's a game, but it's not fair.

i know what it feels like.

jag hatar att inte veta om det är dig jag saknar, eller om jag bara saknar någon. vissa dagar känns det som om jag saknar dig. vissa dagar känns det som om jag saknar någon. idag saknar jag dig. så att det gör ont långt bak i magen. det jobbigaste av allt är att jag inte är van att känna såhär. eller, det är kanske inte det jobbigaste. men jobbigt, det är det. allt är jobbigt. speciellt att inte veta.

your lips are like morphine

det som hände var väntat. tänker att det var på tiden.

jag är dum som någonsin trodde att det skulle bli annorlunda, dum som verkligen trodde på allting som du sa till mig. och det får jag äta upp nu. det är inte kul, men det funkar. jag överlever. som alltid. fast jag har kanske lärt mig någonting. ja, förhoppningsvis har jag lärt mig någonting.

idag är en sån dag.
alla dagar är sånna dagar nuförtiden.

If you want it, I want to.

jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag låtit andra saker påverka oss negativt.

jag vet vad jag vill.
du vet vad du vill.
det borde vara det enda som spelar någon roll.

du fattas mig.

varje jäkla dag gör det ont i mig för att du inte finns längre. jag vet egentligen inte varför alla dessa känslorna bubblat upp nu, under det senaste halvåret. det har bara blivit så. efter din begravning stängde jag av allt som hade med dig att göra. jag tänkte inte på dig, ville inte minnas och ville inte känna. för när jag väl tänkte, och när jag väl kände så gjorde det ont. mer ont än jag vill att något i hela världen ska göra. så jag lade alla känslorna åt sidan.

det bubblar upp nu, för att jag vet att jag inte kan låta känslorna inte finnas. för jag saknar dig. jag saknar dig så att det gör ont i hela bröstet på mig. i hela magen på mig. i hjärtat. förr så visste jag inte att man kunde få så ont i hjärtat av saknad. jag vet nu. jag vet hur det känns att sakna någon så det känns som om kroppen går isönder innifrån. en millimeter i taget. jag vet hur det känns när ens hjärta inte är helt. mitt hjärta är inte helt. inte sedan du försvann.

du fattas mig. varje jäkla dag fattas du mig.