jag är så himla besviken på mig själv. att jag väljer att skjuta upp saker så pass mycket att jag inte hinner göra klart det jag måste ha gjort. jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. om två timmar ska min tenta vara klar. trots att jag kommit långt har lika mycket kvar. jag vill inte få ett u. men jag vet att jag inte har tillräckligt mycket kött på benen för att klara detta.

fan ta mig.

kanske lika äkta som den sommaren.

när vi ses så river du alla murar jag byggt upp för att skydda mitt hjärta från att bli krossat. då känns det som jag aldrig lämnat dig. då är vi fortfarande femton år gamla och nykära. utförskande och omedvetna om att runt om kring oss. då och endast då känner jag exakt de känslorna som bubblade i mig för sex år sedan. kanske för att din närhet är så äkta. exakt lika äkta som den sommaren där du var den jag älskade mest på jorden.