get high on life

jag vet inte ens vad jag ska säga. orden räcker inte riktigt till. jag är glad iallafall. glad att jag har exakt dom jag har i mitt liv. vad hade jag gjort utan mina vänner? utan min familj? åh gud vad jag älskar er alla. mest av allting :)

du är så söt :))))

vi känner alltid samma sak.

jag blir inte klok på detta. jag blir inte klok på mina egna tankar. hur jag ens kan tänka så ibland. och klumpen i magen som fjärilar susar bort ibland. vad gör klumpen där? och vad gör fjärilarna där? tack för ni kom, men jag vill att ni ska gå nu!

he's nothing like you

vi har tagit in och klätt granen idag. m&p envisades med att köpa en fyra meter hög gran och självklart går den inte in i vårt hus. p fick kapa den deluxe. och självklart underifrån, vilket resulterar i att vår gran är glesare än den har lov att vara. sjukt ful är den. fast vem vet, den kanske barrar mindre än sina snyggare släktningar? något positivt måste det ju vara med den.


ddddduu får mig att må braaa.

det ska inte vara såhär.

you're only gonna break, break, my break, break, my heart.
told you from the start, baby from the start.

lucky denver mint

efter jobb i onsdags stod jag ute och väntade på skjuts hem. det hade nyss börjat snöa och det var helt vindstilla. himlen var mörkt djupblå och de vita snöflingorna som sakta dalade ner mot marken, och mot mig, framträdde så tydligt. jag tänkte på vad vi pratat om. jag tänkte på dig. trots att vi inte var tillsammans, så delade du den första snön i år med mig. rätt så konstigt ändå va?

jag gillar bra ord.

jag har lovat mig själv att aldrig låta det göra ont igen. aldrig låta det påverka mig. inte låta den jävla klumpen i magen ligga ivägen för saker som jag borde och måste göra. ändå ligger jag här. klumpen i magen bränner under huden på mig. det känns som om jag inte borde kunna känna såhär. men jag gör det ändå. herregud, är det ens möjligt?

och med ens så var klumpen borta.
av några få rätt valda ord. jag gillar sånna ord.


dagens absolut bästa:
Children Collide - Farewell Rocketship

känslan av panik i bröstet

egentligen är det inget läskigt hus. inte från början iallafall, inte på framsidan. på framsidan ser huset ut som vilket litet mysigt hus somhelst. gräset är grönt, himlen är blå och de långa grenarna i björken som står framför huset blåser fint i vinden. jag vet om att det är min pappas hus, även om det inte ser ut som jag vet att min pappas hus gör. på framsidan känner jag ett lugn i kroppen. på baksidan av huset är känslan helt annorlunda. där ligger en del av huset precis vid en stor sjö som det växer björnbär en bit över. i sjön ligger en liten eka med två åror i. ekan ser inte ut att ha blivit använd på flera, flera år. på baksidan av huset är det alltid mörkt. himlen är svart, vattnet är svart och ekan känns otroligt ensam i det stora vattnet. känslan på baksidan av huset är panikartad. jag får ett tryck över bröstet och obehagskänslan trycker på.

inne i huset är känslan densamma som på baksidan. alla möbler i hela huset är gamla, och jag letar efter någonting. någon gång har jag letat efter någon speciell sak, andra gånger har jag bara letat efter ett rum att vara i. ibland är jag själv, ibland är jag med folk jag känner. det slutar alltid likadant. fokusen hamnar på ett rum som jag inte vill gå in i. rummet ger mig panikkänsla och tavlorna som hänger utanför känns tomma. någon gång har jag gått in i rummet, bara för att inse att rummet inte finns. rummet är ett svart hål. ibland vågar jag inte ens gå nära rummet. vissa gånger säger jag till folk jag är med att rummet inte finns.

under hela tiden som jag är inne i huset så är känslan iskall. som om mitt inre är utomhus en bitterkall vinterdag. fast genom fönstrerna ser jag hur fint och blått det är utomhus, som på framsidan. jag vet hela tiden om att jag inte borde vara rädd, men jag är det ändå. känslan av panik i bröstet. känslan av att vara på ett ställe man inte borde. exakt hela tiden.

huset återkommer i mina drömmar. det kan se lite olika ut, men det som gör att jag vet att det är samma hus jag drömmer om är den stora svarta sjön. och rummet som egentligen inte är något rum, rummet som gör mig panikslagen. och alltid i drömmarna så är det min pappas hus. fast det inte ser ut som min pappas hus gör alls.

det är obehagligt. jag tror på drömtydning så himla självklart, men jag har letat och letat men inte hittat något som liknar detta alls. jag drömmer återkommande drömmar om ett hus som jag är livrädd för. utan att egentligen ha andledning.

gash. är jag wierd?